Ocensurerade sanningar!
Efter en hetsig diskussion i fredags gällande en avbetalning på en skuld till min son & bland annat posten, som JAG inte hade hört av mig om, tycker jag att det är för djävla märkligt att den ännu INTE har blivit hämtad.
Det sista budet var, att det skulle jobbas några timmar på lördagen & sedan skulle posten hämtas, om det gick bra.
Jag svarade aldrig på det meddelandet.
För
- Jag tycker ärligt talat inte att det ligger på MITT ansvar att tala om när det har kommit post, samt hålla reda på VAD det är för något, heller inte att det bör hämtas med jämna mellanrum.
Det ansvaret är individuellt & bör ligga i personens privata intresse!
Hör av dig, fråga om det har kommit något, slutligen kom & hämta den!
Jag kan inte & tänker inte ha allas jävla bollar i luften, samtidigt som jag ror mitt eget i land!
Jag har gjort så gott jag har kunnat, jag har hamstrat post här de senaste månaderna.
Det har varit JAG som har ringt eller skickat mess med
- Nu har det kommit mera post.
- Nu har det kommit därifrån & du bör nog ringa dit så att det inte blir fail av allt, osv osv.
- Det är jag som har skickat med posten med "bud"
Jag anser att jag har tagit ett ansvar som jag egentligen inte har behövt göra!
Men som det verkar så prioriteras det så in i helvete jävla märkligt.
Vill man leka pappa & barn so fine, inte mig emot, men låt inte det gå ut över mig i detta fall.
Posten är ett EGET ANSVAR, dessutom ett viktigt sådant, hur gärna man än kanske vill göra andra saker istället!
Det som är ännu märkligare är
- att jag fortfarande inte har hört någonting, TROTS den klara irritationen som rådde i fredags!
Min äldsta son har heller inte fått sina 500 kr som avbetalning på dom 11.000 som kvarstår för en skuld på motorcykeln.
Hade det inte varit för honom hade det inte funnit någon cykel kvar!
Inte ens ett samtal, endast ETT sms med frågan
- Går det bra om jag betalar dig på måndag, vilket alltså skulle ha blivit den 9/4.
DEN betalningen skulle egentligen ha blivit betalt 25 MARS.
Jag kan förstå att pengarna försvinner när man har mycket utgifter, MEN man får faktiskt prioritera.
Jag anser också att man ska vara vuxen nog att ringa istället för att skicka ett sms.
Jag förstår att R är förbannad, jag är också förbannad.
Jag börjar också fundera på, om han någonsin kommer att få sina pengar?!
Vi känner oss tveksamma då skuldhögen bara växer & växer.
Det resulterar ju i att det på lång sikt inte kommer att finnas några pengar kvar till någon avbetalning.
Fy fan vilken jävla röra!
Bortsett från kaoset är det mesta som det ska.
Packandet rullar på.
Angående packning har jag väl också en del funderingar.
B flyttar 1/5, NÄR ska han packa sitt?
Eller är det så att jag ska behöva bistå där också?
Jag har ju faktiskt packat en del, men anser även där att det faktiskt inte ligger på mitt ansvar att få det gjort.
Jag vet liksom ingenting.
Nåväl shit the same, iallafall för stunden.
Jag har haft 2 lägenhetsvisningar nu på förmiddagen, i eftermiddag blir den tredje & sista.
Jag får helt enkelt leva från dag till dag i nuläget.
Mitt mål är, att på bästa möjliga & omöjliga sätt ta mig fram till den 1/6 då mitt eget in flyttningsdatum hägrar.
DÅ är min tid kommen för lugn & ro!
Fotnot!
MEN, & det skall tilläggas
- Vi har haft bra stunder också, icke att förglömma.
Tyvärr har vi väldigt sällan spelat på samma planhalva, den "skulden" kan inte läggas på någon specifik.
Vi är olika & hanterar saker på olika sätt!
Wright or Wrong?!
Fridens Liljor mina fina beloved tratthattar!
Ni andra imbecilla inbreads som besitter dårskap & idioti högst upp "på att göra listan", drop dead & bespara oss andra eran närvaro!
Tack på förhand!
Ina
