Mänskligt förfall?

 Evening Questions á la Mim


Det mänskliga & individuella förfallet måste ju ändå vara hur vi behandlar vårat materiella begär för "senaste pryl nytt"
Återigen speglar det på arbete, fritid & vad vi väljer att lägga vår energi på.
I-lands problem
- Vi vill ha
- Vi vill ha mycket
- Vi ser till att skaffa & bortser från hur mycket det kommer att kosta oss i slutändan.
Vi köper plasma TV
Senaste stereon till hemmet
Flaschig motorcykel
Cool bil
Etcetera etcetera.
Men betänk HUR mycket detta egentligen kostar oss varje månad!
Ponera att man skulle köpa alla dessa ting på avbetalning, vilket vi flesta gör pga av avsaknad på kontanter.
Detta kommer då att resultera i att vi kommer att få jobba nästan dubbelt så mycket för att kunna finansiera våra I-lands & köpbegär till nya häftiga saker som vi bara MÅSTE ha.
Kontentan av det hela & frågan blir
- När fan ska man ha ork, tid OCH pengar för att kunna nyttja sina prylar?
Den coola bilen tar oss förvisso fram & tillbaka till arbetet,
Där emellan står den still i 9 - 13 timmar bara för att få rulla den där biten tillbaka hem igen.
Stereon kan du heller inte använda längre för att grannarna har, för tredje gången ringt störningsjouren på en vecka då du har somnat i soffan med plasma TV.n på & stereon i bott.
Allt för att iallafall få ut någonting av det man köpt.
Man bara längtar till sommaren & semestern.
När den efterlängtade semestern äntligen kommer så finns det inga pengar kvar att semestra för just pga alla avbetalningar som inte stannar upp bara för att man har jobbat som ett svin för att kunna betala räkningar & att få vara ledig 4-5 veckor.


Så kvällens fråga blir då

- Är det verkligen så man vill leva sitt liv?
- Ett liv med avbetalningar & en uppsjö av övertidsarbete som förhoppningsvis finansierar den aktuella  avbetalningsplanen?

Mimsans sista ord som beskriver vad jag anser om det hela får nog bli
- Uuuuurk, men smaken är som sagt olika som med allt annat!

Freezes all the way to the bone

Så här är det va!


Jag fryser som en hund.
Detta beror sannolikt på maten, vilket förövrigt fungerar över förväntan.
Det ska förvisso understrykas att jag inte har varit en prakt elev, but so what.
Detta fungerar för mig & det är huvudsaken.
Livet rullar på i sina olika riktningar.
Vissa mål har ändrats & vissa mål kvarstår.
Arbeten söks fortfarande med samma iver fast i någorlunda normalt tempo.
Jag mår i det stora hela väldigt bra & jag ser på framtiden med nyfikna ögon.
Jag hade under helgen en diskussion med Mikael & hur jag ser på den förvärvsarbetande individen.
För dom allra flesta ser en vecka ut på detta vis
- Stiga upp i ottan
- Äta sin frukost'
- Göra sig i ordning för att ta sig till sin arbetsplats
- Arbeta 8 - 9 timmar
- Hämta eventuella barn på dagis
- Handla
- Hem med trötta barn, själv är man trött ända in i själen
- Laga mat, samtidigt som man startar en tvättmaskin
- Förtär sin eminenta middag som förmodligen består av makaroner, stekt korv & ketchup,  just pga trötthet.
- Bad dax för barnen, planering inför nästa morgondag.
- Läggning
- Tid att andas själv ett par minuter.
- Tvättmaskinen är nu klar & tvätten redo att hängas upp.
- Middagsdisken diskas direkt efter att tvätten är upphängd.
- Ögonlocken bränner av trötthet och man vet att samma procedur kommer att upprepa sig i ytterligare fyra dagar.
Den arbetande mannen/kvinnan bara längtar till helgen.
Helgen kommer & helgen försvinner.
Helgen tendera att försvinner i ett töcken av trötthet & en visshet att man måste försöka samla krafter till nästkommande vecka där allt likt en repig LP skiva upprepar sig.
Så kort & gott, går livet ut på att äta, jobba, skita, tvätta, handla, sova, hämta & lämna barn på instutition, stressa & samtidigt tävla mot dygnets tjugofyra timmar?
Eller är det helt enkelt så att vi är värdelösa på att prioritera våran tid på "rätt" sätt?
ELLER, är det verkligen så här dom allra flesta vill ha det?
Utmattade, utschasade & helt orkeslösa när helgen kommer.
Orken är borta & chansen till nya friska inputs som får den arbetande att få ny energi är som bortblåst just för att man är helt slutkörd.

What a life, and what a waste of time egentligen

Mimsan spekulerar helt enkelt denna torsdags kväll & inser att detta är ingenting som jag själv vill ha!

Arbete
- JA!
Ett liv som BARA kretsar runt jobb & måsten
- NEJ TACK!

Sen finns det säker dom som säger
- Ja med Ina, det är så livet ser ut, till dom vill jag bara säga

- HELL NO, så kommer mitt liv aldrig, never ever att se ut!
Jag har ETT liv & det ska levas efter bästa förmåga!
Jag vill, efter en arbetsvecka ha såpass mycket ork kvar att jag kan umgås med mina vänner.
Ta mig ett par glas vin om jag skulle vilja & det är ju klart jag VILL!
Orka gå ut på restaurang & få äta god mat, kanske gå på någon intressant föreläsning, orka vara uppe efter klockan 22 UTAN att behöva tänka så mycket på den kommande veckan.
- SÅ ska MITT liv se ut!

Kort & gott leva mellan förvärvsarbete!


Mimsan som föredrar kvallite före kvantitet!