En del saker försvinner aldrig.
Dom kan blekna med tiden.
Men om tiden, hela tiden kommer med nya saker, sjunker man en bit för var gång.
För var gång man sjunker, blir det svårare & svårare att ta sig upp.
Det behöver händelsevis inte betyda att nya ting dyker upp, utan mera det gamla som tvingar sig upp till ytan.
Det gamla man aldrig hann bearbetade innan nästa dråpslag & besvikelse inträffade.
Får man inte tid att läka ihop tills nästa gång, tenderar man att sakta men säkert rasera sig själv som person.
Någonting som stämmer väldigt väl är
- Det man ger får man tillbaka & ingen är förskonad.
And I'm a hell of a giver när jag har fått nog & det gamla bubblar upp likt stinkande svavelsyra.
Skit pratare som bara lovar & lovar, men som ändå kommer på nya tillvägagångs sätt att bete sig illa på - stig åt sidan!
Även dom som tycker att andra gör fel, när det i själva verket är "fel sägaren" som är den direkta orsaken till den rådande situationen.
Jag har fått nog av att tramsa runt & kan man inte förstå att man själv är delaktig till att vissa saker ter sig som dom gör, så är det för djävla illa!
Ta ansvar över VARFÖR situationen ser ut som den gör, för det är alltid lättare att se grandet i någon annans öga, än bjälken i sitt eget.
Anledningen till att jag skriver så beror på att jag har befunnit mig på båda sidor.
Vem har inte gjort det?
Den som säger
- Inte jag, dom skulle jag vilja påstå att dom ljuger!
Ni som ännu inte har hamnat där, tänk er för vilka situationer ni låter er bli indragna i.
Vissa kan bli övermänskligt sårande.
Dom märkena syns inte utanpå, men märker en människa på insidan.
Mina märken börjar framträda i ord & handling.
Jag får ändå säga att var & en får skylla sig själva då vi alla har ett val.
Antingen står vi ut eller så gör vi det inte.
Hur som helst kommer vi alla till en punkt som säger
- NOG!
Det finns diamanter, dom är få & svåra att hitta.
Men jag har en sådan!
Gå nu & gör någonting vettigt, jag har inte tid med er längre.
Jag ska greppa eftermiddagen, inte svara i telefonen utan bara vara.
Bara vara, med en stor mugg java.
Poeten i mig har talat!
Ina
Dom kan blekna med tiden.
Men om tiden, hela tiden kommer med nya saker, sjunker man en bit för var gång.
För var gång man sjunker, blir det svårare & svårare att ta sig upp.
Det behöver händelsevis inte betyda att nya ting dyker upp, utan mera det gamla som tvingar sig upp till ytan.
Det gamla man aldrig hann bearbetade innan nästa dråpslag & besvikelse inträffade.
Får man inte tid att läka ihop tills nästa gång, tenderar man att sakta men säkert rasera sig själv som person.
Någonting som stämmer väldigt väl är
- Det man ger får man tillbaka & ingen är förskonad.
And I'm a hell of a giver när jag har fått nog & det gamla bubblar upp likt stinkande svavelsyra.
Skit pratare som bara lovar & lovar, men som ändå kommer på nya tillvägagångs sätt att bete sig illa på - stig åt sidan!
Även dom som tycker att andra gör fel, när det i själva verket är "fel sägaren" som är den direkta orsaken till den rådande situationen.
Jag har fått nog av att tramsa runt & kan man inte förstå att man själv är delaktig till att vissa saker ter sig som dom gör, så är det för djävla illa!
Ta ansvar över VARFÖR situationen ser ut som den gör, för det är alltid lättare att se grandet i någon annans öga, än bjälken i sitt eget.
Anledningen till att jag skriver så beror på att jag har befunnit mig på båda sidor.
Vem har inte gjort det?
Den som säger
- Inte jag, dom skulle jag vilja påstå att dom ljuger!
Ni som ännu inte har hamnat där, tänk er för vilka situationer ni låter er bli indragna i.
Vissa kan bli övermänskligt sårande.
Dom märkena syns inte utanpå, men märker en människa på insidan.
Mina märken börjar framträda i ord & handling.
Jag får ändå säga att var & en får skylla sig själva då vi alla har ett val.
Antingen står vi ut eller så gör vi det inte.
Hur som helst kommer vi alla till en punkt som säger
- NOG!
Det finns diamanter, dom är få & svåra att hitta.
Men jag har en sådan!
Gå nu & gör någonting vettigt, jag har inte tid med er längre.
Jag ska greppa eftermiddagen, inte svara i telefonen utan bara vara.
Bara vara, med en stor mugg java.
Poeten i mig har talat!
Ina
