Ocensurerade sanningar!
Dessutom hyser jag ingen som helst empati för gnäll arslen som bara vill lyssna till sin egen röst.
Än mindre tänker jag vika min dyrbara tid åt oförstående, oförmögna avskräden som bara ser till att det är EN som alltid, jämt & ständigt gör fel etc etc.
Jag hoppas på goda arbetsmöjligheter inom en snar framtid.
Jag hoppas på goda besked på måndag.
Jag hoppas att jag snart kan få börja planera inför en framtid som inte bara innefattar räkningar man drunknar i, obetalda fakturor & en begynnande magkatarr.
Vid 38 års ålder borde man fan ha sett till att trygga sin framtid, men inte jag.,
Här lever man för att man tror sig vara 20 år fortfarande.
Men se kära lallos & mönster medborgare, det har inte detta lilla människobarn gjort.
Jag har fan gjort det mesta bakvänt.
Jag har rökt på som en borstbindare, knaprat piller som en Pezfigur spottar ur sig när man bryter nacken på den, dragit i mig allehanda droger, dansat i sunkiga lokaler i kapp med hysteriskt stroboskop blinkande ljus, allt det där medans elektron musiken & drogerna har omslutit hela mitt väsen.
På morgonkvisten, när de vanliga dödliga Svenssons hade stigit upp & var på väg till jobbet hade en annan på börjat färden att dra sig till någon kvart för att sova det värsta ruset av sig.
Sen hände det något som förändrade precis allt!
- Nu skulle jag bli mamma, dock inget planerad sådan.
Åren gick & tre barn kom.
Åren har gått & tre barn har snart försvunnit.
Kvar sitter jag med endast elektron/rave dansande missbrukarhistoria, med otaliga felfattade beslut & har endast EN titel som skulle kunna vara meriterad & det är MAMMA.
Jag ångrar ingenting, mer än att jag hade kunnat planerat min tid.
Tid är någonting vi människor inte har i överflöd.
När tiden väl har passerat är den också borta, kvar står man med ouppnådda mål & önskningar.
Just nu är inte mina önskningar orealistiska.
Jobb & skilsmässa!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så här såg ett inlägg ut som inte har publicerats förens nu
Detta var skrivet för över ett år sedan.
Numera ser det ut så här
Jag HAR jobb
Jag har en egen lägenhet
Jag har min skilsmässa
Jag har en ljus framtid att gå till mötes
Jag har stora mål & stora förhoppningar
Jag vet också att jag fixar det mesta
Jag vet också att jag är stark!
Men framför allt, det som står skrivet högst upp, det är det som har format mig till den fantastiska människa jag är idag, bara så att ni vet det!
Sist men inte minst
- Jag älskar mina fina vackra barn mer än livet.
Dom har vuxit upp till självständiga individer som är både kloka, smarta & ansvarstagande.
Mission accomplished
- Så nu vet ni det också!
Ina
Dessutom hyser jag ingen som helst empati för gnäll arslen som bara vill lyssna till sin egen röst.
Än mindre tänker jag vika min dyrbara tid åt oförstående, oförmögna avskräden som bara ser till att det är EN som alltid, jämt & ständigt gör fel etc etc.
Jag hoppas på goda arbetsmöjligheter inom en snar framtid.
Jag hoppas på goda besked på måndag.
Jag hoppas att jag snart kan få börja planera inför en framtid som inte bara innefattar räkningar man drunknar i, obetalda fakturor & en begynnande magkatarr.
Vid 38 års ålder borde man fan ha sett till att trygga sin framtid, men inte jag.,
Här lever man för att man tror sig vara 20 år fortfarande.
Men se kära lallos & mönster medborgare, det har inte detta lilla människobarn gjort.
Jag har fan gjort det mesta bakvänt.
Jag har rökt på som en borstbindare, knaprat piller som en Pezfigur spottar ur sig när man bryter nacken på den, dragit i mig allehanda droger, dansat i sunkiga lokaler i kapp med hysteriskt stroboskop blinkande ljus, allt det där medans elektron musiken & drogerna har omslutit hela mitt väsen.
På morgonkvisten, när de vanliga dödliga Svenssons hade stigit upp & var på väg till jobbet hade en annan på börjat färden att dra sig till någon kvart för att sova det värsta ruset av sig.
Sen hände det något som förändrade precis allt!
- Nu skulle jag bli mamma, dock inget planerad sådan.
Åren gick & tre barn kom.
Åren har gått & tre barn har snart försvunnit.
Kvar sitter jag med endast elektron/rave dansande missbrukarhistoria, med otaliga felfattade beslut & har endast EN titel som skulle kunna vara meriterad & det är MAMMA.
Jag ångrar ingenting, mer än att jag hade kunnat planerat min tid.
Tid är någonting vi människor inte har i överflöd.
När tiden väl har passerat är den också borta, kvar står man med ouppnådda mål & önskningar.
Just nu är inte mina önskningar orealistiska.
Jobb & skilsmässa!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så här såg ett inlägg ut som inte har publicerats förens nu
Detta var skrivet för över ett år sedan.
Numera ser det ut så här
Jag HAR jobb
Jag har en egen lägenhet
Jag har min skilsmässa
Jag har en ljus framtid att gå till mötes
Jag har stora mål & stora förhoppningar
Jag vet också att jag fixar det mesta
Jag vet också att jag är stark!
Men framför allt, det som står skrivet högst upp, det är det som har format mig till den fantastiska människa jag är idag, bara så att ni vet det!
Sist men inte minst
- Jag älskar mina fina vackra barn mer än livet.
Dom har vuxit upp till självständiga individer som är både kloka, smarta & ansvarstagande.
Mission accomplished
- Så nu vet ni det också!
Ina
