Intonations and body language

Så här är det va!

Det blev halv knas & hel  kaos igår kväll.
Pappa ringer & frågar om jag kan åka till djuraffären.
Jag har ingen bil.
Bilen måste besiktigas innan jag kan använda den igen & anledningen till att den inte är besiktigad beror på antingen hjulinställningen, styrlederna eller något annat jävla käckt på knarkar åket!
Sist jag körde fanskapet höll bilen på att skicka mig av motorvägen.
Tur att man inte är lättskrämd & lider av inkontinens.
Då hade jag förmodligen dött & pissat ner mig samtidigt.
Ska börja köra med TENA lady, dom rymmer iallafall 9.5 halv liter innan dom exploderar.
Good shit med andra ord!
Nog om detta.
Dom hade klippt klorna på vovvan & råkat ta pulpan.
Stopbleeding behövde dom alltså ha.
Ringer Florän som är en trogen chaufför & vi kommer iväg.
Allt blev så förbannat stressigt att jag drog på mig ett sjuhelvetes humör.
Väl hemma igen efter att ha uträttat ytterligare ett ärende så var mitt humör mindre stabilt.
Irriterad över att pengarna är slut, nu har det inte gått till skit utan till mat.
Men det är ju ändå trevligt att iallafall ha en krona på sig så hundarna ger fan i att pissa på en!
Detta deklarerade jag ju så jävla smidigt när jag kom hem.
SUCK, jag är som en tidsinställd bomb när jag har det humöret.
Mikael tog det som att det var hans fel, vilket inte alls var min mening.
Böna jobbar röven av sig i Norge stackarn & vi på hemmaplan försöker få ihop mat, skithuspapper, tvättmedel, kort & gott det nödvändigaste här hemma tillsammans.
Så det var ju som sagt inte alls min mening att peka ut någon att det minsan kostar mera & så vidare.
Tänk så fel det kan bli & allt beroende på tonfall & kroppsspråk.
Nu tycker ju jag att jag kunde ha fått reda på detta redan igår & inte idag.
Men man lever så länge man lär, eller var det kanske tvärtom?

anyway, i´m so sorry.
i´ll would be able to think before, but that´s me in an nutshell sometimes



Mimsan den förskräckliga

Till minne av Bosse

Jag har inte orkat skriva om Minneslunden förens idag & idag väljer jag att bara skriva kort om den just för att det var oerhört jobbigt samt att andra ledsamheter inträffade under samma dag.
Det tänker jag dock inte gå in på då det inte är mitt privata bord.
Men jag finns där som stöd & en eventuell förändring.
- Förändringar börjar alltid hos sig själv!
Sen kan man tycka att respekt från båda håll borde vara A - O  & jag förbehåller mig rätten att inte välja sida då jag kan förstå bådas synvinklar.
Trots allt tycker jag att det är synd & tråkigt att situationen har uppstått för parternas skull.
Livet är alldeles för kort för att kastas bort.
Men än en gång, sammarbete mellan parterna, ett visst mått av förståelse & att en förändring börjar hos sig själv borde rimligtvis vara genomförbart tycker man // Ina
Tillbaka till självaste inlägget!


Minneslunden & Bärnans Årsdag


I lördags hade det gått ett helt år sedan Bosse hastigt avled & lämnade chock & sorg efter sig.
Ett år har gått med tankar & funderingar.
Ett år av frågor, tårar, minnen, skratt & känslor.
Ett år sedan & 3 veckor sedan jag såg & pratade med dig sist.
För Ett år & tre veckor visste jag exakt vad du gjorde.
Du satt & åt glass med dina föräldrar & jag undrade om det blev någon glass över till mamma & pappa.
Jag minns det så väl & jag minns alla ord & ditt speciella skratt när jag drog igång på Ina Scott vis.
Det har alltså gått 1 år & 3 veckor sedan vi skrattade gott tillsammans & saknaden finns fortfarande kvar & gör sig påmind.
I Lördags var det då dax för mig & Mikael att sätta oss på bussen för att besöka din sista viloplats, Minneslunden.
Fyllda av känslor & med ett gravljus i fickan bet vi ihop under vår färd till kyrkogården.
Väl framme & efter mångt & mycket tände vi vårat ljus.
Vi skrattade & grät om vartannat.
På väg därifrån bröt jag ihop fullständigt & jag förmådde mig inte att gå därifrån.
& än en gång så kändes det precis som på begravningen.
En saknad & en tomhet som bokstavligen äter upp kroppens innanmäte & som bara lämnar efter sig ett tomt skal.
Jag ångrar inte på något sätt att jag/vi åkte dit trots att det var en jobbig stund.
Bärnan är saknad oavsett vi är hemma, borta eller på kyrkogården.
På din begravning valde jag att lägga en vit ros på din kista, just på grund av att du är så speciell som person.
Du stod ut från mängden & du var ett ljust i mörkret
.
Du är saknad & långtifrån glömd!
Du fattas oss!

- Still rest in peace


Ina Scott