Jag har inte orkat skriva om Minneslunden förens idag & idag väljer jag att bara skriva kort om den just för att det var oerhört jobbigt samt att andra ledsamheter inträffade under samma dag.
Det tänker jag dock inte gå in på då det inte är mitt privata bord.
Men jag finns där som stöd & en eventuell förändring.
- Förändringar börjar alltid hos sig själv!
Sen kan man tycka att respekt från båda håll borde vara A - O & jag förbehåller mig rätten att inte välja sida då jag kan förstå bådas synvinklar.
Trots allt tycker jag att det är synd & tråkigt att situationen har uppstått för parternas skull.
Livet är alldeles för kort för att kastas bort.
Men än en gång, sammarbete mellan parterna, ett visst mått av förståelse & att en förändring börjar hos sig själv borde rimligtvis vara genomförbart tycker man // Ina
Tillbaka till självaste inlägget!
Minneslunden & Bärnans Årsdag
I lördags hade det gått ett helt år sedan Bosse hastigt avled & lämnade chock & sorg efter sig.
Ett år har gått med tankar & funderingar.
Ett år av frågor, tårar, minnen, skratt & känslor.
Ett år sedan & 3 veckor sedan jag såg & pratade med dig sist.
För Ett år & tre veckor visste jag exakt vad du gjorde.
Du satt & åt glass med dina föräldrar & jag undrade om det blev någon glass över till mamma & pappa.
Jag minns det så väl & jag minns alla ord & ditt speciella skratt när jag drog igång på Ina Scott vis.
Det har alltså gått 1 år & 3 veckor sedan vi skrattade gott tillsammans & saknaden finns fortfarande kvar & gör sig påmind.
I Lördags var det då dax för mig & Mikael att sätta oss på bussen för att besöka din sista viloplats, Minneslunden.
Fyllda av känslor & med ett gravljus i fickan bet vi ihop under vår färd till kyrkogården.
Väl framme & efter mångt & mycket tände vi vårat ljus.
Vi skrattade & grät om vartannat.
På väg därifrån bröt jag ihop fullständigt & jag förmådde mig inte att gå därifrån.
& än en gång så kändes det precis som på begravningen.
En saknad & en tomhet som bokstavligen äter upp kroppens innanmäte & som bara lämnar efter sig ett tomt skal.
Jag ångrar inte på något sätt att jag/vi åkte dit trots att det var en jobbig stund.
Bärnan är saknad oavsett vi är hemma, borta eller på kyrkogården.
På din begravning valde jag att lägga en vit ros på din kista, just på grund av att du är så speciell som person.
Du stod ut från mängden & du var ett ljust i mörkret
.
Du är saknad & långtifrån glömd!
Du fattas oss!
- Still rest in peace
Ina Scott
Det tänker jag dock inte gå in på då det inte är mitt privata bord.
Men jag finns där som stöd & en eventuell förändring.
- Förändringar börjar alltid hos sig själv!
Sen kan man tycka att respekt från båda håll borde vara A - O & jag förbehåller mig rätten att inte välja sida då jag kan förstå bådas synvinklar.
Trots allt tycker jag att det är synd & tråkigt att situationen har uppstått för parternas skull.
Livet är alldeles för kort för att kastas bort.
Men än en gång, sammarbete mellan parterna, ett visst mått av förståelse & att en förändring börjar hos sig själv borde rimligtvis vara genomförbart tycker man // Ina
Tillbaka till självaste inlägget!
Minneslunden & Bärnans Årsdag
I lördags hade det gått ett helt år sedan Bosse hastigt avled & lämnade chock & sorg efter sig.
Ett år har gått med tankar & funderingar.
Ett år av frågor, tårar, minnen, skratt & känslor.
Ett år sedan & 3 veckor sedan jag såg & pratade med dig sist.
För Ett år & tre veckor visste jag exakt vad du gjorde.
Du satt & åt glass med dina föräldrar & jag undrade om det blev någon glass över till mamma & pappa.
Jag minns det så väl & jag minns alla ord & ditt speciella skratt när jag drog igång på Ina Scott vis.
Det har alltså gått 1 år & 3 veckor sedan vi skrattade gott tillsammans & saknaden finns fortfarande kvar & gör sig påmind.
I Lördags var det då dax för mig & Mikael att sätta oss på bussen för att besöka din sista viloplats, Minneslunden.
Fyllda av känslor & med ett gravljus i fickan bet vi ihop under vår färd till kyrkogården.
Väl framme & efter mångt & mycket tände vi vårat ljus.
Vi skrattade & grät om vartannat.
På väg därifrån bröt jag ihop fullständigt & jag förmådde mig inte att gå därifrån.
& än en gång så kändes det precis som på begravningen.
En saknad & en tomhet som bokstavligen äter upp kroppens innanmäte & som bara lämnar efter sig ett tomt skal.
Jag ångrar inte på något sätt att jag/vi åkte dit trots att det var en jobbig stund.
Bärnan är saknad oavsett vi är hemma, borta eller på kyrkogården.
På din begravning valde jag att lägga en vit ros på din kista, just på grund av att du är så speciell som person.
Du stod ut från mängden & du var ett ljust i mörkret
.
Du är saknad & långtifrån glömd!
Du fattas oss!
Ina Scott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar